söndag 12 november 2017

Sådant som finnes vajandes för vinden i skogen
Idag känner jag mig lite pigg.

Jag vet inte hur det gick till. Eller jag kan alltid ana. Jag känner för att tala och umgås.  Tur att jag är kvar här nere vid havet. Det finns även en liten tös här som direkt flyttade in i mitt hjärta där förra sommaren :')











Nu lättar natten. Himlen tonas upp i den där nyansen som bär mörkt som ljust. Snart ser jag vattnet!

2 kommentarer:

  1. Känns som ett glatt inlägg, men jag vet inte fullt ut. Jag har under Väldigt lång tid mått så pissigt, så jag har orkat blogga men inte läsa bloggar. Känns som att jag får avsätta morgondagen till att läsa ikapp alla jag följde då.
    Jag kan undra hur folk har det, men att läsa... Har försökt men inte kunnat koncentrera mig.
    Men nu ska jag göra ett försök

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det =) Den dagen startade fint och blev en bra dag!

      Be om en snabbsammanfattning hihi
      Det kan bli tungt att läsa flera blogginlägg på en ggn.. jag hoppar ibland över :| :S

      Ledsen att det inte är bra med dig |kramar mellan orden| det blir så svår balans det där med att sörja det som var, nyss, som länge sedan. tillåta känslor. tilliten till sin egna jag. att allt går att hantera. du kommer att fixa detta, det vet jag!

      <3<3<3

      Radera