söndag 12 november 2017

Sådant som finnes vajandes för vinden i skogen
Idag känner jag mig lite pigg.

Jag vet inte hur det gick till. Eller jag kan alltid ana. Jag känner för att tala och umgås.  Tur att jag är kvar här nere vid havet. Det finns även en liten tös här som direkt flyttade in i mitt hjärta där förra sommaren :')











Nu lättar natten. Himlen tonas upp i den där nyansen som bär mörkt som ljust. Snart ser jag vattnet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar