torsdag 12 oktober 2017

Hösten svepte in här om kvällen. Ett liv drogs tillbaka.
Mitt hjärta slutade att hamra genom bröst. Riktning utstakades. Rakt in i blindo. Jag är rädd utan panik (-så länge jag inte slappnar av-). Sorgen skrämmer mig inte. Det är omständigheterna som när det tärande.


Jag kan bara förlita. 

1 kommentar:

  1. Det är lättare om man älskar hösten och mörkret- kylan och tystheten. Som jag, fast jag tror att det beror endast på att det är dom enda känslorna jag kan känna...

    Bättre med knäet nu men högra foten gör ont nu istället.

    https://www.youtube.com/user/LoQDubious/playlists

    SvaraRadera