fredag 29 september 2017

Fyllde år.
Lyckades få fokus och gick för att mata änderna sådär som jag titt som tätt med gör. Det ger mycket att mata de liven. Se deras personligheter, deras rädslor som orädslor (vissa nyper mig i fingerarna, vissa står på mina fötter, vissa cirkulerar i bakgrunden men vill likväl fram. Vissa är hackkycklingar, vissa är unga och oerfarna, vissa är skarpare, vissa bara kvackar rakt ut och igenkänningsharangen kan fortgå).
De ger mig ett lugn, där jag stundom (längre än sekundartat) glömmer bort att världen passerar intill, ibland så pass att ändernas överspändhet hinner varna mig inför antågande av människa eller hund.
Jag tycker de är härliga (och extremt häftiga som intressanta) och jag ler stort där från parkbänken, eller åkanten. Vissa människor ler mot oss. Det värmer.

Hon bodde med sina ankungar vid en åtarm utanför stadens bebyggelse. Skygg för minsta antydan till en hastig rörelse, men slappnade av snabbt och mindes sedan från gång till gång.
Någon vecka senare var ankungarna framme.

Var ute i obygden i somras, där jag gärna själv skulle vilja bo. Den lilla familjen jag besökte har får i mängder. Fåren rädes inte mig. Fast jag var ny. De kom fram och bufflade nästintill omkull mig med sin omringning av huvudpuffar och kli- som klappvilja. De som var skygga betedde sig helt i motpol. Det var som en askungekväll. Den där balen på slottet. Fast jag stod bland djur i en hage och balanserade där på huk för att inte sätta handen i spillning.
Sedan var jag gladninjan. Fick så mycket kärlek och energi som susade runt i mig under flera dagar. Stunden med den lilla familjen blev bara fantastisk. Jag skrämdes inte av att tala och samtalen som blev givande vad vi än talade om.


Djur lugnar mig mycket. Mycket mer än vad jag minns :')

Får som lever i naturreservaten under sommartid. Gammal favvobild.

2 kommentarer:

  1. Det låter säker märkligt, men jag tycker att det är mysigt när änder nyper mig i fingrarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. fniss fniss, jag med! de är ju så försiktiga ändå och nyper aldrig hårt, bara lite ivriga.. B-]

      Radera