fredag 2 juni 2017

Livet är i full blom, vänt sitt kalenderblad till försommar. Blommans år.
Står frågandes inför allt. Vänder, vrider, tvinnar för att lösa upp. Faller ned i djupet när ögat fokuserar, sparkar mig upp till ytan och ser en annan värld genom ett annat skimmer. Solen torkar mig från blöt hund till lejonman. Jag ser mig i spegeln och står främmande inför reflektionen. Kan inte dölja min blick inför klarspråk.
Det hackas, styckas sönder för att fästa samman. Ett kras, det där tusensplittret. Smärtan som skär genom märg. Läktiden som äter mina tankar. Den fria viljan under låst form. Den fria formen under låst vilja. Min tro balanseras på eggen. Den egg som jag stöter mot kluvet tal. I periferin gråter jag. De djupa skriken stannar innanför bröstkorgens väggar. Med sin hamrande vilja. Pö om pö, minimalt sipprar det ur mig genom tal.
Andetagen, det där med att blåsa ut röken efter elden. Famlar mellan förankringarna i livet från de olika stegen som lett mig till ansikten som ger. Adderar samman, gallrar temporärt bort annat. Enträget in i fördärvet ställer jag mig frågandes. Om och om igen. Det egna svaret som kommer i skepnader klädda i avvikande skrudar.

Glömskans förtret slår sönder det som en gång var förnuft. När känslan trubbas av, klingar bort, dras jag med i brisen. Far mellan vindars kast. Kvar blir hoppet som slåss mot tron, med tron.






Andra dagar mår jag bättre. Beger mig ut och fotar. Möter främmande människor jag skattar tillsammans med. Längtar efter bekanta.  Ser hela vår världs skönhet och glömmer bort människans gemensamma problem. De där andra dagar när jag mår bättre vågar mina tankar cirkulera runt våra problem utan att de eskalerar för mycket känslor inom mig. Känner mig som fånen. Sakligheternas ebb och flod. Har mitt hav varit en nipflod. Något dränerat som gett ut sig under annat sken.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar