onsdag 24 maj 2017

aprilgryning














Öppnar upp glipor. Ut sipprar meningar som har alla tusen kringmeningar som aldrig sägs. Hur en ordformation skjuter ut sporer som nästlar fram andra ordformationer. Minnet som hackar, vaga skuggbilder av fragment från en tid som var nyligen. Sväljer min logik. Söker annan utan att slå igen port. Förståelsen kring att jag står rådvill inför det jag tidigare under tvekan satte till tvivel.















<nom nom>
I min skuggträdgård har svamparna redan blommat ut sin framfart, ett par klasar som säger höst i maj i månad. En perenn har gett vika. Jag binder bladen från vårlökarna, krängningarna som säger att den tiden är över. Halva krukförrådet är utplacerat med planteringar. Några i krukor som jag målat på här nyligen. 



I förra veckan gick jag i skogen och fotade hackspettar, jag har inte tidigare uppfattat vilket som är deras läte. Det seglade fram den ena efter den andra mellan träden. Eller det där lät som att det var fler än vad det var. På en promenad under makligt tempo som tar mig en halvtimma hann jag möta ett femtal hackspettar vilket är långt fler än vad jag brukar se.
Livet har sträckt ut sin hand mot mig. Jag håller den hårt. Rädslan för hugg som dess efterskalv är med mig hela tiden.



<pick pick>









1 kommentar:

  1. Minns när jag var liten och grynings-solen dök precis upp ovanför havet i en explosion av röd och orange. Kunde stå upp då bara för att se det ske. Idag tycker jag mer om höstmorgnar, du vet, när daggvatten som blev till is smälter långsamt och blir till en dimma som tar med sig alla skogslukter medans man sitter på en stubbe med en rökande kopp te från en termos och förblindas av det skarpa ljuset =) Hoppas att du får tillfälle att uppleva det den här hösten, själv är jag i skogen 5 dagar i veckan =P

    SvaraRadera