onsdag 14 december 2016

Tappar kraft av att vara stark.
Förblir stark så jag inte tappar kraft.

Rubbade baslogiken, Nu säger jag till mig att vila så att jag kan klara av att äta, så jag klarar av ett telesamtal (finn fem fel). Det har gått motigt med maten idag. Det är stressen med dess bla bla bla som ställer till det. Nödlösningsmat har slunkit ned, Jazzäpple med jordnötssmör (glömde helt bort kanelen till vilket förgyller de där två goda tingestarna ännu mer). Sötebröd med sesampasta. Fantastisk pestopasta med bönor och linser står väntandes i kylen. Sedan vad mer det kommer bli idag har jag ingen aning om. Mitt mående blir oftast riktat åt ett negativt håll när jag blir som en fjant inför att äta. När jag inte äter regelbundet. Allt säger sig själv. Tror på dieten; att äta regelbundet för att inte blodsockret ska svikta. Sviktande blodsocker ställer till mer än vad en kan tro, även när en inte känner av sviktningen. Psykiskt som fysiskt ställs det till. Jag brukar försöka satsa på fem till sex stycken ättillfällen om dagen. Den sista tiden har jag mest träffat tre till fyra ättillfällen.

Men vila, vågar inte somna. Ska slå på någon form av musik så tankar som känslor kan skingras. Blir säkert något behagligt utan lyrik. När jag är mer avslappnad brukar det alltid gå enklare att äta. 
-No shit, Sherlock!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar