söndag 4 december 2016

Ta mig hem. Tar mig bort. Musiken skrämmer bitvis. Stundom lägger den sig som sammet mot hud.
Snön ligger kvar, det där tunna lagret som föll.  Jag hoppas på vargavintern som vanligt. Inget nytt där på det fältet. Jag hoppas på meter på meter av snö. De där vita vidderna. Samspelen vi behöver för att nå grönska. För att kunna leva. Allt liv kommen ur vatten, ur ljus som mörker så länge fukt tar sig fram.
Om den vill träda fram i kaliber.

i väst flödade riset år 2012
Liv drar sig in i sina skal, sluter sig hårt. Knappt ens gläntar för att andas. För att släppa in frisk vind. Slutar sig in med sitt skavande, att låta kornet kläs med skyddande skimmerlager där inneslutet.
Kvar längs bankerna ligger skal vidöppna, gapande och blottar det som en gång var. Som mumifieringar efter, med vätans bortfall. Att förlita sig på det som ses som självklart.
:: 
Jag köpte mig en onödans pryl här om dagen efter mötet. Jag hade det som en grej förr. Att efter något motigt köpa mig något av nytta (eller bara något uppiggande), som typ likt är nöd. Kunde ju fortsätta att lägga en dämpande sjal över fönsterlampan men vad tusan, köpte mig en nattlampa! En sådan där som sätts i eluttaget och lyser i mild färg under mörkrets timmar. En stickkontakt med färgskiftande plastglob om sig. Fanns några varianter att välja mellan på de två vanliga butikerna jag checkade in.
När jag var liten hade en snarlik. Denna ser mest ut som ja, någon praktiskt hype som passar in i ett rymdskepp. Hörde det viskas i buskarna om en ny Alienfilm?! Jag kommer inte våga att se den. Hick!

Jag vaknar ibland för att somna om, ibland för att förbli vaken. Paniken som infinner sig när jag vaknar (vaknade!) i becket, fast i tjäran, det där med förvärrandet med att inte kunna slita sig loss från drömmarna när jag försöker se genom, i kolsvart verklighet där maran sitter kvar på ryggen. Behaget med att vakna i skenet från nattlampan de sista nätterna. Det blir inte skrik och panik, det blir bara.. rester med dess följande hanteringar.

fin gård utan kyrka vid knuten.



Men jag gillar morgnar rätt mycket igen. Att hinna se när ljuset kommer på morgonen, sätter skogen till en siluett. Att tända små lampor och något värmeljus. Hur avigt allt än är annars. Julpyntet är uppe, allt utom det som ska under strykjärnet. Adventsstjärnor är favoriten med alla andra favoriter som jag lyckats fånga upp under de senaste åtta, nio (?) åren. Har bett om att få ta över julkrubban från min barndom. Det är ingen i familjen som har den framme. Till juletider förr var det mest jag som flyttade runt på de gamla plastfigurerna, som pyntande den tillrätta. Jag brukade flytta om dem då och då. Vissa år blev det perfekt från början. Det är en krubba av trä, en som ser ut som alla de tusen andra krubborna. Lite halm, några getter och sedan så klart den epokens Jesusgestaltning med de tillhörande. Minns inte men det skulle inte förvåna mig om den plastbäbisen har ljusa lockar, eller bara enbart hudfärgade lockar.. Öhöm, hudfärgat, eyyyh menar skära lockar, öööh nää grisrosa lockar ehh om de nu inte är kycklinggula. Vit jul levererar.. sina tolkningar så att läran gick att ta sig vid där förr i tiden, förbi de grundlösa rädslorna för det tillsynes främmande. Min förmodan. Nöff nöff/oink oink.

Fast jag gillar det hedniska med våra traditioner också, hur allt har vävts in i reformen. Varför talas det så lite om gamla testamentet och mest om den nya testamenteringen i dessa jultider som är en av de få när vi rör vid det som härstammar till våra normer här i nord? Normer som regler vilket har lett till ett samhälle som inte begriper sitt ursprunget (-). Under lektionsår lärde jag mig mer om andra länders religioner än av den vi flesta här i nord föds till. Som att Ganesha har smak för sött. Visserligen minns jag de flesta som spännande, eller jag minns inte att någon var ointressanta även om jag inte fördjupat mig i någon.

den fallfärdiga dussinkyrkan I LOVE i 2012's tappning









Och jag resonerar mina tankeflöden högt >_< aggh, stänga av fingrarna och säga god natt, alternativt trycka på send-/stand by-knappen eller vad det heter imorgon! Eller.. :E) <--det där ska föreställa en leende gubbe med grillgaller till gaddar det skulle vara skönt att kunna förmedla karaktären på ord som inte ärsåååå högtraviga, eller ha ett bättre smilyes förråd än nu^^
Klockvisarna går att dra upp så spelar den en repeativ trudelutt i vad som känns som en oändlighet. den brukar få den bäste att slita sitt hår.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar