fredag 16 december 2016

Står inför mycket i mitt liv, det är rop hit och rop som kallar dit. Det är vädjanden. Det är rädslor. Från mig, från andra. Hela min världs rädslor som kastas runt, runt till den stora röran. Ett ras som drar igång tusen andra ras. Tårar som grumlar syn som sinnen. En förvirring inför faktum, när termer skrämmer. Det innefattande. Vad är jag när jag är begravd under depressioner och otyg. Dåtiden som spelar ut träskalligheten, byter rikting i övertron på mina förmågor. Det är inget som bara löser sig med kost och motion och svälja piller. Det är inget som kan placeras in i urskuldning. Mot andra av mina handlanden, av andra mot deras handlanden mot mig. Mitt infantila slår sig i pannan och stora rädslan brinner upp för att brista ut i ett eldklot där i magtrakten, där i, där den där smärtan som skallar om tider från förr.  
En konfusion av röran, av vad som ska komma och vad som har varit. Rädslan för termers innefattning, att belägg ringer för som ringa mot.
Rädslan för kontakt med de som respekterat. De vänner från förr jag tappade under vägen. Rädslan för att det kan vara en sista gång som, om jag möter. Det där med att säga adjö och mest bara gråta utan att få sagt det jag vill säga.

Jag måste öppna mina dörrar, våga dela mina drömmar. Om än att var dröm har halshuggs var gång jag delat med mig. Om än det är via --- som kvävning eller inlåsning. Om än det är via min egna rädsla. Det som en gång var behöver det inte åter bli.
Mitt svärd jag svalde, det förblöder mig invärtes. Mitt språk uttrycker sig så konstigt. Stum inför allt. Skrikandes inför samma faktum (i den oändliga historiens absurdum).


Ska jag ta vara på ett intresse jag nuddade vid som barn under striktare former. Nu ska jag ta det under lugna former, inte ta ut mig för fort så att intresset försvinner. Testade det här i våras, tre kvällar när lugnet var med mig. Jag behöver bara hjälp för att komma igång, för att kunna fortsätta så jag inte gör det som jag alltid gör; stänger den där dörren alldeles för hårt. Stora tröttsamheten med min logik som jag aldrig begriper mig på.

en annan sak som ska bli kul att göra är att någon gång fota is med bättre kunskap och bättre anpassat objektiv för sådant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar