torsdag 29 december 2016

ljusspelen <3
Så har marorna accelererat upp en nivå. Jag vaknar utan tårar. Vaknar i den där frysta skräcken, det där obehaget som susar längs med ryggraden för att slå fäste i märg. Jag slår bort rädslorna men rädsla sitter kvar. Alla frågor som svar drömmarna lämnar efter sig. Vad som är hjärnspöken, vad som är hantering av intryck vad som är något helt annat.
Öppnade fönstret - friska vindarna. Sedan slocknade jag någon gång efter jag nostalgiplöjt igenom låtar från eror; new romantic, eurodisco (de få som har något att säga), lite grunge och när jag började snudda vid brittpopen ebbade musikflödeskänslan ut. Sedan somnade jag med fönstret på glänt.
Vaknade nyligen, känner mig konstig på något vis. Samlad men vankelmodig. Det ambivalenta är jag mer än van med, det är något vemodigt med denna dag likväl utan att jag begriper varför. Den där allvarskänslan.






Sorterade bland dvdfilmer igår för att leta fram Svart Katt, Vit Katt - typ en av alla de härligaste nutida filmsagor. Fann också Underground som jag knappt minns.
Det är Zigenarnas tid jag inte minns om jag sett som jag vill se. Ska ses någon gång när jag klarar av att se på film.
Det var något med för en månad sedan jag gick in på det lilla biblioteket som finns här i miljonprojektet och mina ögon föll på en bok skriven av Emir Kusturica, regissören till de filmerna ovan nämnt. Jag lånade boken och lämnade nyss tillbaka den oläst.
För ett litet tag sedan var jag inne på ansiktsboken.ässee och en person hade länkat en Goran Bregovic:låt. Han gör sådan där musik som var gång väcker helt nya slags hjärtslag i mig, som likväl känns helt rätt och hemma, var gång.


Gorans musik finns även i Svart Katt, Vit Katt (såg den på den lilla retro kulturbiografen i stan tre gånger där 1998-1999, biografen var visst en gång i tiden en pornografibiograf om jag minns det rätt. Den biografen rymmer en helt underbar atmosfär om jag väljer bort att tänka på, ehh, ja en viss kategori av film som har rullats där med onämnd tankeföljd), Underground, Zigenarnas Tid. Och DinTV.kåm skvallrar här om att han visst var med i Eurovision Song Contest 2008 :O hepp, där fick jag en knäpp på nästan som inte brukar titta på det programmet.


Blodad tand
 Annars har jag hittat en helt ny musiknisch som jag brukade skoja om, genom att härma en serietidningstolkning av, från La Boheme (-så kall ni är om handen). Det jag snuddat av vid den nischen ger mer avslappning än vad jag trodde. Den pulserande avslappningen, där känslor dansar med fram och tillbaka i ett flöde, där jag kan stanna upp likt sysselsätta mig med annat. Där jag inte begriper ett jota om vad som sjungs men likväl bara känner jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar