söndag 4 december 2016

Det gick så bra förr när jag försökte vara normal, jag måste komma över lite rädslor som är hundra i kombinationer. I nutiden.

Hade ett kortare besök igår, juiceslurpning och.. Vet inte hur vi kom in på det, men jag berättade något om någon gång jag ville dansa och allt gick åt fanders. Så som det brukade göra. Tror det var sista gången jag sökte mig till en av stora danslokalerna här i staden som fanns då.
Troligen mitten av tvåtusentalet och just utkommen från låsta portar.
Jag var med mina tjejer (innan vi tappade bort varandra) i samma lokaler som min far i sin ungdom roade sig i (ivf en gång). Ett sådant där trevåningsställe med olika musiknischar per våning, med olik musik på de olika avdelningarna på våningarna (nu låter det större än vad det var).

På den översta våningen hade de nyss skapat en champagneavdelning. Jag släntrade förbi där under stabil berusning (om berusning är att en kan dansa i klackar?) mot toaletterna då ett slyngelgäng kastade isbitar mot mig. Den ena isbiten landade mellan mina boobies. Undertecknad blev arg och utslängd av vakten som var i närheten, trots att det enbart yttrade sig i en urskällande harang (men mest begriper jag att jag blev utslängd pga mitt felaktiga utseende). Slynglarna fick såklart sitta kvar på sofforna (och fortsätta sina utspel?)!

tv-serie





Vid utkastningen som var ett dragande och fastlåsning i, av mina armar, gav mig en form av ångestattack. Och det där med att de strax därefter vägrade att ge mig min påse som jag hade med mig utöver min jacka i garderoben --> ledde till att de ringde blåljus, eller om det var jag som ringde för att jag ville ha mina ägodelar.
9gag.com
Vilket som blir ord mot ord mellan en maktkåt och jag som sågs som för berusad för att få lov att vistas under lokalernas tak. 
Orden flög ur maktkåts mun om min såkallade berusning när allt handlade om att jag ville ha min kropp ifred. Visst har jag alltid haft en försmak för domedagsfylla/karatefylla/kalasfylla men aldrig när jag dansar. Det är en ekvation som aldrig går ihop i min värld. Vätskebalanserna.. fördelen med att dansa med klackar vs nackdelen om berusning är där när jag ska snurra runt eller allt vad jag nu gör när jag dansar..
Hej och hå och bla bla bla, en av mina tjejer blev upprörd och förvirrad av den förvrängda verkligheten som utspelade sig, av hela situationen. I ren välmening talade hon ljudligt ut att de ska vara snälla mot mig för jag svalde kemikalier. Efter det tog det tog det inte lång tid (efter visitering) innan jag blev tvingad till att sitta i baksätet på blåljusbil och eskorteras hem. Just ja, transporten hem blev efter hot om inlåsning vilket inte gick vägen då jag blåste för låg promillehalt. Fick inte ta en taxi som jag bad om. Kön till dansstället stod tysta och vittnade, inte för det rör mig så mycket egentligen här långt efter, men då var det var inte kul någonstans. Självfallet blev jag portad till stället som var det enda lokalen här i staden som var det närmsta på att bjuda på ett ordentligt danshav.

Efter det har jag dansat många gånger, men jag har svårt att dansa på mindre ställen där det inte känns privat så som det kan göra när jag har dansat in i ett hav av människor (och känslan av att dansa bland andra dansande människor.. ohhh). På mindre ställen blir jag oftast för spänd för att dansa till mer än en låt. Oavsett promillehalt och flata skor.

Musiken från dansställen jag gick till förr är det sista jag saknar. Men visst fanns det ändå där under 2000-talets början som mitt, några bra populärlåtar (ehhh min musiksmak är min, din är din, i min skalle har ingen rätt eller fel när det kommer till musikuppskattning). En av dem är italienskans låt på franska, fast den som spelades på lokalerna på den tiden var den engelska varianten som har en helt annan text, en helt annan innebörd.




Det hackade dragspelet, 2003


Just ja, det blev inte en endaste dans när jag sökte mig ut häromveckan till salongerna. Onödan. Slitaget. Resterna. Aldrig igen. Här och nu =D det där med längtan som aldrig släcks mer än för stunden. Även om stunden är decennium (och jag kommer ut på rätt golv som en femtiotaggare)!








Skulle ju inte vara fel att dansa på golvet till Donna Summer!

1 kommentar:

  1. Jag uppskattar inte direkt att dansa även om jag är rätt så bra på att röra mig men det handlar nog mer om att våga släppa loss. Dom flesta ser ju ut som idioter första gng dom dansar och det är ungefär där det tar slut för dom mesta =)

    Låter som riktig babianbeteende- ungefär som när en flock chimpanser ger sig på en enda individ av en helt för den förnuftiga sinne obegriplig anledning. Vill inte låta helt känslokallt men hade det här hänt dig igen så hoppas jag att hade gjort samma sak igen. Eller ännu värre- en riktig käftsmäll så att handen domnar bort (det är det enda rätta). Klart att du inte tog skiten. Spelar inte heller någon roll om man har druckit mycket eller ingenting alls. Iaf i min mening.

    SvaraRadera