måndag 19 december 2016

Än en gång går jag min väg; föser bohag ur lyan och tar in nytt som gamalt. Det är min reform, mitt vis som fungerar för mig samtidigt som jag svär när jag minns, kommer på föremål, möbler, pryttlar och kläder och andra ting som jag gjort mig av mig (eller inte tagit emot). Figuriner saknar jag till och med. Jag som inte trodde mig gilla materiella ting. Så fel jag har. Shame on me!
Har åter för någon vecka sedan börjat min lilla vallfärd till second hand:en som ligger här i utkanten av staden.

Har jag berättat när jag fick hjälp av en främling när jag kånkade tre sopsäckar samtidigt (eller om det var två, fyra? Vilket som är mängden egal, hur som var mängden ur proportion. Vilket som försökte jag frakta dem på cykeln vintertid och det gick inte så smidigt som min hjärna hade tänkt sig)?!
Det var många år sedan som det stannade en man och frågade mig om jag ville ha hans hjälp. Jag var osäker då jag hade svårt att urskilja hans anledning till välmening men efter ett, tre andetag tackade jag mitt ja till hans erbjudande med osäkerheten pulserandes i mig där i tidig skymning.
Jag tog mod till mig och berättade om klädmängden i säckarna som annat bröte och slutpunkten (startpunkten^^) för transporten. Han blev tyst ett litet tag sedan berättade han att det var hans far (eller annan släkting) som äger (ägde?) lokalerna som second hand:en nu hyr (äger?).
Mannens släkting var inte i behov av lokalerna och ville lösgöra dem. Han blev erbjuden en stor summa pengar och en ännu större summa pengar av nästa osv. Sedan fick han erbjudande av ett kyrkosamfund, den nättaste summa riksdaler. Han tog inte emot pengarna, eller ivf de större pengasummorna, tror mig att han tog emot den symboliska summan av samfundet. Han valde kyrkan (om han var troende låter jag vara osagt för jag minns inte ens om vi nuddade vid den punkten), efter han fick höra om deras vision av de lokalerna som rymmer så, så mycket mer än en second hand.
Mitt hjärta blev varmt, troligen skrattade vi till och sade att det var lustigt att vi stötte på varandra just då och där i den situationen. Att våra vägar korsades. Det var en kort promenad med kokande svett under vinterkläder efter böket med att släpa på förmycket istället för vårat härliga lagom som vi har här i Svea. Samtalet hann inte rymma mer än det tillräckliga.





Idag (eller i veckan, kanske nästa år) ska jag ta mig en påse dit, till den second hand:en och satsa på att komma hem med en hmm i vilket fall inte en helfull påse utan att känna irritation kring det (det kanske blir två helfulla hehe). Fast det får jag ju inte längre. Inte efter KrakelSprakels pepp kring sådant där för år tillbaka! Tack igen!!! Sedan ska jag möblera om här hemma.  Det är dags att rucka på möbler lite grand. Det är dags för bland annat en ny skrivbordshörna, ny stoppning i soffan, ny färg där och här och det där med mer än en tavla på väggen. Ehheeh, vad mycket... Lite i sänder. Pö om pö.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar