fredag 2 december 2016

1994+1996=

Snart dags att se Riget igen |at tage det gode med det onde| perfektionen i serien.. ohh humorn, allvaret och allt annat som knölats in i de korta avsnitten på två säsonger.
Ernst i spetsen (fast han är den som spelar över mest, men jag förstår inte varför överspel i film och konst ska ses som fel, ett större fel (om än litet) med de stela) samt alla de andra skådisarnas karaktäriseringar som är bäst!
Får se sedan om jag ännu finner det perfekt :O rädd för att känslan ska ha förstörts här med tidens tand..



Under min slutet av min grundskoletid skrattade hela skolan till och åt Nile City 105,6! Det skrattades aldrig i kaliber till fristående uppföljaren Percy Tårar som var resor bättre. Orden om att det inte var lika bra dräpte snacket i korridorerna om Killinggänget som jag brukade lyssna på.
Ta kaminmannen, nazistgrannen och allt annat där i..! Ohlala, minns inget trist?! Även dags för att se den serien i fullo och inte enstaka klipp som jag gjorde nyss, vid tillfälle då när allvarshumor inte gör (så) ont.





Sedan det där kvävande med "Fyra nyanser av brunt", eller den där fiktiva dokumentärfilmerna varav den ena jag såg först för något år sedan. Oj oj, när ska Killinggänget få sitt ordentliga erkännande, mer än för den sk ironihumorn i Nile City 105,6? Typ sitta på en sedel eller något, skulle vara mer talande för dagens tid(?)!


Tittar någon av er på komik från förr?
Tipsa gärna!


Dagens tid känns som en förvrängd repetition av nittiotalet, allt från  modekläder till politik, till.. ..att jag ska hålla klaff med att skrivande och skaffa mig ett ansenligt liv. Men först ska jag skratta mer eller något dyl. __Nu tog rotfrukterna och bönerna slut på tallriken. Frisk luft väntar. Det känns nyttigare än att leta efter skratt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar